Att det svenska samhället i sin helhet har blivit allt otryggare är en allmän uppfattning och något som som ständigt blir påminda om i det dagliga medieflödet. Det är något vi inte minst sett i försäljning av försvarssprayer som skjutit i höjden under de senaste åren.
Det rör sig om hot och fysiskt våld, explosioner och skjutningar. Detta är ett Sverige som många inte längre känner igen och situationen är allt annat än ordinär om man jämför med länder med liknande levnadsstandard. Sverige har nu fått internationell uppmärksamhet på grund av de exceptionella omständigheter som nu blivit en vardag.
För de allra flesta är det ökade våldet något de bara läser om i tidningen eller hör på nyheterna men allt fler börjar faktiskt också uppleva våldet på nära håll, då det inte enbart längre sker i utsatta områden som tidigare. Våldet har nu i allt större utsträckning nått ut till de mer välbärgade områdena i Sverige.
Det finns en del yrken där situationen blivit näst intill ohållbar och många vittnar om en en tillvaro präglad av hot och våld. Vi har varit i kontakt med några som verkar inom de mest utsatta yrkena. Detta är deras berättelser. Personerna vi intervjuat vill vara anonyma och heter egentligen något annat än nedan angivet.
Mats, ordningspolis i Stockholm
Jag har arbetat i polis de senaste 10 åren och situationen idag är betydligt värre än för bara 5 år sedan. Det har blivit tydligt att det saknas respekt för polisen idag. Detta gäller framförallt ungdomar. Det har blivit allt svårare att utföra vårt uppdrag och det hör till vardagen att få höra glåpord och hot i samband med vår yrkesutövning.
Många av mina kollegor går i tankarna att byta yrke och många har redan gjort detta. Detta är beklagligt då de för övrigt är väldigt kompetenta. Vi behöver mer resurser och framförallt så behöver vi få mer mandat och befogenheter för att utföra vårt uppdrag.
Jag och många med mig har vant oss vid att bli kallade för både det ena och det andra. Detta är något vi skakar av oss och som vi bör vara förberedda på, dock är det inget som ska accepteras.
Vi ser att förtroendet för svensk polis minskat drastiskt och i detta är något som är fullt begripligt. Många gånger har vi inte de resurser som krävs för att fullfölja vårt arbete på ett korrekt sätt. I ett idealsamhälle skall befolkningen känna fullt förtroende för oss och får förmåga att försvara de laglydiga medborgarna. Detta är något jag med handen på hjärtat inte längre kan rekommendera och därav så skulle jag rekommendera folk att införskaffa sig en självförsvarsspray så de har möjlighet att försvara sig själva, då vi får in allt fler anmälningar om personrån, här kan en försvarsspray vara avgörande för att stoppa ett rån de gånger vi inte är på plats.
Admir, Lärare Malmö
Skolan är enligt mig något av dem viktigaste samhällsfunktionerna, om inte den fungerar så är det väldigt alarmerande. Idag upplever jag att ungdomarna inte ser vikten av en utbildning. Några få elever kan förstöra förutsättningarna för flertalet elever. Att ha en lektion idag är en stor utmaning och intresset är näst intill obefintligt.
Vi lärare har heller inga befogenheter att ingripa med våld, vilket kan behövas i vissa situationer. Det kan röra sig om en fysisk avvisning vid ordningsstörande under en pågående lektion eller att avbryta ett slagsmål.
Jag tror mycket beror på uppfostran och jag tror att vi behöver lägga mer ansvar på föräldrarna då de spelar en viktig roll i att få barnen att förstå att de behöver gå i skolan för att kunna få förutsättningar till en ljusare framtid.
Linn, Undersköterska Stockholm
Vi är kraftigt underbemannade och till råga på det så blir vi utsatta för hot av familjemedlemmar till patienterna. Situationen är inte längre hållbar. Jag ser inte mig själv jobba kvar i vården inom 5 år och har redan börjat fundera över andra yrkesval.
Jag blev sjuksköterska eftersom att jag vill hjälpa människor men när vi inte själva får någon hjälp eller stöttning från samhället känns det numera hopplöst. Om inte det sker en drastiskt förändring snart så kommer och många av mina kollegor att byta yrke.
Magnus, Ordningsvakt Malmö
Visst har det delvis varit stökigt innan men nu har det spårat ut helt och hållet. Dagar där jag inte blir mordhotad hör nu mer till undantagen. Det värsta av allt är att det inte längre bara är tomma hot, nu måste man i en allt högre utsträckning ta hoten på allvar. Jag har själv flertalet gånger blivit utsatt för fysiskt våld och men har som tur är inte varit med om några allvarligare skador än så länge.
Det arbetet som vi bedriver motsvarar inte den låga ersättning det innebär att vara ordningsvakt. Jag ger det max 1 år till sen kommer jag att sluta som ordningsvakt. Det är helt enkelt inte värt det.
Elisabeth, Journalist Uppsala
Det är tydligt att vårt samhälle blivit allt mer polariserat. Jag förväntar mig numera att varje artikel jag skriver innebär en inkorg fylld med hot och personangrepp. Att få kritik för sitt arbete är något som jag tycker är bra, det ger mig möjlighet att förbättra mitt arbete och jag välkomnar att bli granskad, precis som jag själv granskar andra.
Däremot ska vi aldrig acceptera hot och personangrepp. Det är osmakligt och oacceptabelt. Jag kommer aldrig sluta att skriva och att lyfta fram ämnen oavsett om det innebär att jag blir hotad eller inte. Däremot är det något jag aldrig kommer att acceptera.
Said, Parkeringsvakt Göteborg
Om man parkerar sin bil fel, då får man ta konsekvenserna, visst kan man bli irriterad med att agera med våld, det är inte ok! Det har blivit direkt farligt att göra mitt jobb och jag får inget risktillägg för detta. Jag börjar fundera på om jag ska jobba kvar eller byta jobb för jag vill inte riskera livet för ett jobb med den låga lönen jag har.
En tydlig trend är att våldet är allt mer utbrett inom de yrken som sker inom offentlig sektor eller någon form av myndighetsutövning och kommer i kontakt med människor på daglig basis. Värt att tillägga är att dessa yrken är väsentliga för en fungerande infrastruktur i ett välmående samhälle.
Detta är en utveckling som bör tas på allra största och dessa människor är långt ifrån undantag när det kommer till deras beskrivning av den verklighet de möter dagligen.
